Deprimerad :-(

Kajsa och Ernie var ju på hundpensionat under vår Danmarks-resa, sammanlagt blev det cirka 3 dygn. De har varit på pensionat tidigare men då bara under en dag, inte hela dygn. Vi visste ju tyvärr inte mycket om detta pensionat innan, hade gärna haft tid och möjlighet att kolla upp flera närmare och välja efter det men då tidpunkten för resan inte bestämdes förrän sent så fanns det inte många att välja på, de allra flesta var fullbokade.

När vi kom till pensionatet så kändes det ändå ok. Föreståndarinnan var trevlig och gav ett bra intryck. Hundarna placerades i box på storhundsavdelningen men de skulle flyttas till småhundsavdelningen sedan enligt tjejen. Båda hundarna var mycket frustrerade över att bli lämnade men det var ju inte direkt förvånande, vi lämnar ju aldrig ifrån oss våra hundar annars.

När vi kom och hämtade dem var båda glada men dämpade. Båda var supernödiga och mycket törstiga. Tomas tänkte tyvärr inte på om de hade tillgång till vatten i boxen men det verkade märkligt att de båda drack som galningar när vi kom tillbaka till husvagnen. Inte heller hade de blivit flyttade utan de var kvar på den avdelning där vi lämnat dem, med bara varsin wetbed att ligga på trots att hon lovat att de skulle få korgar att ha wetbedarna i :-(. Usch, jag känner mig som världens värsta matte som lämnade dem 😦

Men det som ändå var allra värst var Kajsas beteende efter att vi hämtat dem. Hon var helt klart deprimerad. Kajsa, som många av er säkerligen känner som en kavat liten tjej med mycket bestämda åsiker, var otroligt lugn, snäll, medgörlig och närmast mesig. Hon sov mycket och visade inget humör överhuvudtaget, varken mot barnen eller Ernie. Det var så hemskt :-(. Tack och lov så har vår ”gamla” Kajsa nu så sakteliga kommit tillbaka men det tog nästan en vecka! Lilla gumman, som du måste ha saknat oss och mått dåligt :-(. Ernie har det inte märkts lika mycket på förutom att han är mammigare än någonsin men det har inte varit lika märkbart.

Helt klart så kommer vi aldrig att lämna dem på hundpensionat igen, det är inte värt det! Tack och lov så ändras ju införselreglerna nästa år så då kan de följa med oss på utlandsbesök igen!

Om mittikaoset

Jag är en drygt 40-årig fyrabarnsmamma. Bor i Vendelsö söder om Stockholm med man, barn och två hundar av rasen basenji. Bloggar om dagliga livet, tankar och funderingar mm.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Deprimerad :-(

  1. Ulrika skriver:

    Vår hund för länge sen som lämnades på pensionat blev så till sig att han satt och ylade en vecka. Det svarade pensionatsägarna med att slänga ut honom i garaget, där ingen hörde honom. Av denna anledning kommer jag ALDRIG någonsin att lämna hundarna på pensionat. Nej, jag vet, alla är inte likadana, men det här har lämnat ett sånt djupt ”sår” hos mig att jag inte har förtroende för nåt pensionat!

Lämna en kommentar