Ta med kompisar hem

Vi har ju fyra barn och får ofta kommentarer om ”hur orkar ni?”. Och ja, många gånger är det jobbigt men vi vet ju liksom inget annat. När vi dessutom ofta och gärna tar med barnens kompisar hem så undrar folk ännu mer, att ha fem, sex eller till och med sju barn hemma, hur i hela friden går det till??? Men att ta hem kompisar är ofta enklare än att ”bara” ha våra barn hemma då leken blir betydligt lugnare. När ”bara” våra barn är hemma nöter de på varandra och det blir mycket tjafs och bråk. Kompisar blir som ”katalysatorer” för detta

Våra fyra som för ovanlighetens skull leker fint tillsammans

Tillbaka på jobbet igen

Efter att först ha vabbat med minstingen J och sedan själv däckat så är jag nu tillbaka på jobbet igen, nästan två veckor hann jag vara hemma. En riktig dunderförkylning visade det sig vara inkl feber och frossa Jag såg dock till att vänta ut förkylningen i hemmets lugna vrå denna gång och det var SÅ skönt att bara få vara hemma i lugn och ro utan barnen Hemmet är ju dessutom fortfarande i fullt kaos efter flytten så att kunna fixa och dona lite i mån av ork var jätteskönt.

Idag är det maken som hämtar gänget. Detta innebär att det även är han som fixar middagsmaten så jag kommer hem till dukat bord

Sen ikväll blir det tvättstugan. När vi flyttade in var jag helt inställd på att vi skulle köpa både tvättmaskin och diskmaskin men jag har ändrat mig, åtminstone angående tvättmaskinen. Det är jätteskönt att få all tvätt gjord på en gång och sen koppla av det. Inte okynnestvättar man heller vilket ju är lätt att göra när man har egen tvättmaskin.

Nej, tänk om man skulle göra lite nytta innan fikat klockan två

Deprimerad :-(

Kajsa och Ernie var ju på hundpensionat under vår Danmarks-resa, sammanlagt blev det cirka 3 dygn. De har varit på pensionat tidigare men då bara under en dag, inte hela dygn. Vi visste ju tyvärr inte mycket om detta pensionat innan, hade gärna haft tid och möjlighet att kolla upp flera närmare och välja efter det men då tidpunkten för resan inte bestämdes förrän sent så fanns det inte många att välja på, de allra flesta var fullbokade.

När vi kom till pensionatet så kändes det ändå ok. Föreståndarinnan var trevlig och gav ett bra intryck. Hundarna placerades i box på storhundsavdelningen men de skulle flyttas till småhundsavdelningen sedan enligt tjejen. Båda hundarna var mycket frustrerade över att bli lämnade men det var ju inte direkt förvånande, vi lämnar ju aldrig ifrån oss våra hundar annars.

När vi kom och hämtade dem var båda glada men dämpade. Båda var supernödiga och mycket törstiga. Tomas tänkte tyvärr inte på om de hade tillgång till vatten i boxen men det verkade märkligt att de båda drack som galningar när vi kom tillbaka till husvagnen. Inte heller hade de blivit flyttade utan de var kvar på den avdelning där vi lämnat dem, med bara varsin wetbed att ligga på trots att hon lovat att de skulle få korgar att ha wetbedarna i . Usch, jag känner mig som världens värsta matte som lämnade dem

Men det som ändå var allra värst var Kajsas beteende efter att vi hämtat dem. Hon var helt klart deprimerad. Kajsa, som många av er säkerligen känner som en kavat liten tjej med mycket bestämda åsiker, var otroligt lugn, snäll, medgörlig och närmast mesig. Hon sov mycket och visade inget humör överhuvudtaget, varken mot barnen eller Ernie. Det var så hemskt . Tack och lov så har vår ”gamla” Kajsa nu så sakteliga kommit tillbaka men det tog nästan en vecka! Lilla gumman, som du måste ha saknat oss och mått dåligt . Ernie har det inte märkts lika mycket på förutom att han är mammigare än någonsin men det har inte varit lika märkbart.

Helt klart så kommer vi aldrig att lämna dem på hundpensionat igen, det är inte värt det! Tack och lov så ändras ju införselreglerna nästa år så då kan de följa med oss på utlandsbesök igen!

Vattenkrig!

Vattenkrig pågår

 

Regn

Vi är nu ute på årets campingsemester i husvagnen. Som vanligt blev det en tur till Öland och vi sitter i detta nu i ösregn på en camping i Färjestaden, Talluddens camping. Faktiskt så gör det inget att det regnar, bara det inte regnar hela tiden. Att sitta i husvagnen när det regnar är faktiskt jättemysigt . Barnen får då tillstånd att spela på sina Ipods och Nintendo DS vilket de annars bara får göra när vi åker bil så de är hur lyckliga som helst. Vi slösurfar lite, planerar resten av resan, läser och myser. Det finns ingenting speciellt att göra och jag kan för en gångs skull slappna av. Hemma har jag svårt att låta bli att fixa och dona med saker mest hela tiden…

I kväll ser det i alla fall ut som det ska klarna upp igen så då blir det till att grilla förstås, det är ju campingmaten nr ett

Inte förvånad :-(

Idag var det skolavslutning, mina älskade underbara killar går ut ännu ett år i skolan. Det blev som vanligt mycket glädje och en del rörda tårar från mig <3

Desto ledsnare blir jag när jag på väg mellan de olika skolorna möter M:s kompisar, de han helst leker med. De går tillsammans med sina mammor och är helt klart på väg hem till en av dem för att leka och lite mamma-umgänge. Varför tänker ingen på M? Även om de inte är intresserade av att umgås med mig så kan de väl åtminstone tänka på honom! Jag har försökt få den mamma jag känner bäst av dem att förstå men utan framgång . Jag blir så himla ledsen av detta, mamma-hjärtat blöder för min älskade känsliga nioåring

Han ville nu självklart inte stanna på fritids, ingen av hans kompisar var ju kvar. Istället fick han följa med storebror hem…

Kärlek

L älskar verkligen Kajsa, trots att hon onekligen är rätt jobbig ibland.